Vad betyder det att få en sådan utmärkelse?

- Det är så otroligt häftigt. Många som jag högaktar och ser upp till har fått utmärkelsen, så jag blev helt tagen när de ringde. Det betyder mycket och är oerhört hedrande, säger Anna-Karin.

Med sin långa erfarenhet är Anna-Karin Annmo en förebild som har påverkat generationer av körsångare i Västerås och haft stor betydelse för stadens musikliv. Inte minst i skolans värld. Barnen flockas runt Anna-Karin, de ska snart in i aulan och sjunga. De är uppspelta, sommarvarma och lite spralliga. En flicka ger Anna-Karin en bukett med syréner. Buketten får senare agera paddfot under repetitionen.

Hur kommer man hit – till att barnen sjunger så bra?

- Det handlar om övning såklart. Man måste också öva det som är oskönt och ställa frågan till barnen: ”hur känns det här”? Och barnen är otroligt duktiga på att förstå och höra när det är rätt. De vill alltid göra rätt.

Nyskriven musik

Den svenska sångskatten är något Anna-Karin gärna vill lyfta fram och använda sig av. Men det är också betydelsefullt att det kommer ny musik till repertoaren. När kören får arbeta med nyskriven musik av nu levande tonsättare, det är roligt och uppskattat.

- Ni tonsättare som vill skriva musik för unga röster, ni har ett viktigt uppdrag, menar Anna-Karin. Och svårt! Men ta tillvara på den fantastiska möjligheten att fostra nya musikanter som vill lyssna och framföra er musik. Det är svårt att skriva för barn (och det är väl därför det är så få som vågar!), men angeläget eftersom de är framtidens musikbärare.

Återväxt

Ett arbete som ligger Anna-Karin nära hjärtat är gosskörerna. Hon har bland annat startat unga manskören Nofalkum. Varför är det så viktigt att pojkarna får sjunga?

- Många manskörer har svårt att rekrytera nu och vi behöver fylla på med fler talangfulla pojkröster. Hela kulturvärlden behöver sjungande killar. En av mina körelever är framgångsrik hockeymålvakt – men sången går först! Det går att kombinera. Det är överhuvudtaget viktigt att barn får sjunga.

Anna-Karins tre tips på hur hon lyckas med sitt arbete med barnkörerna:

1.     Bygg goda relationer. Utifrån det kan jag bygga musikalisk nyfikenhet och öppna dörrar till musikaliska världar som barnen inte visste fanns.

2.     Sätt inga gränser. De enda som sätter gränser för vad barnen klarar av när det gäller repertoar eller omfång – det är vi vuxna. Barnen klarar av allt utan att blinka. Så sätt inga gränser för barnen som är dina gränser.

3.    Håll ett högt tempo. Det behöver inte vara jobbigt, men ett högt tempo gör att barnen känner att det inte blir longörer – och det är det tråkigaste jag vet själv.