Samspelet mellan biologi och kultur

År 2009 uppmärksammar man 150 års-dagen efter det att Darwins bok ”The Origin of Species” kom i tryck. Den ansedda tidskriften Nature skriver då: ”Genetiker har förklarat människans evolution genom att analysera vårt DNA, men det går inte att förstå mänsklighetens utveckling utan att ta hänsyn till det Kulturella arvet”.

Det är ju uppenbart att vi har ett biologiskt arv som leder till att vi föds som unika individer; olika såväl föräldrar som syskon, både med avseende på förutsättningar och egenskaper. Det är också lika tydligt att dessa egenskaper kan vidareutvecklas hos individen genom insatser av skola och föräldrar, som förmedlare av ett kultur- och kunskapsarv.

Detta samspel mellan biologi och kultur utgör fundamentet för utvecklingen av det moderna samhället. Kombinationen av det biologiska och kulturella arvet gör varje människa unik och sammantaget representerar vi genom vår mångfald ett enormt kompetensomfång. Att vidareutveckla människans prosociala samverkansförmåga är därför avgörande för vår framgång. I denna process spelar olika kulturaktiviteter en avgörande roll, vilket moderna studier visar på.

Kulturens biologiska effekter

Genom inlärning utvecklas hjärnans arkitektur redan hos det lilla barnet och pågår resten av livet. Mänsklighetens styrka och framtid ligger som nämnts i att människor utvecklar olika kompetensprofiler och intressen samt förmåga att kunna samverka. För att samhället skall få en optimal utvecklingsmöjlighet har vi kopplat samman våra hjärnor med ett gemensamt mål; att generera ett fysiskt och mentalt välbefinnande.

Berättandet och nedtecknandet i bild och skrift leder till att vi kan ta vara på den kunskap som också genererats för tusentals år sedan, och den därmed ackumulerade kunskapen om oss och vår omvärld. Vi står alla i dag i tacksamhetsskuld till tidigare generationers upptäckter och insikter. Ofta häpnar man ju över de insikter som fanns redan för tusentals år sedan.

Att kulturen har tydliga biologiska effekter, visste redan de gamla grekerna. Musiken var då ett viktigt ämne i skolan och man tog sjuka människor till teatern för att få dem att må bättre.

Kultur i former av musik, dans, bild och berättelser talar till alla våra sinnen och kan få oss att gråta, skratta, bli rädda eller rent av motiverade till utmaningar, det vill säga trigga hela vårt känslomässiga spektrum. Belöningseffekten av exempelvis musik kan vara så stark att den tål att jämföras med sex och mat eller ett farmakologiskt piller och kan därmed leda till en sådan njutning att man vill fortsätta att lyssna och glömmer vardagens oro, eller för att citera Picasso: ”Art washes away from the soul the dust of everyday life”.

Att lära nytt gör hjärnan gott

Jag betraktar därmed kulturen som en viktig komponent i det livslånga lärandet, och som fördjupar insikten om att vara människa och visar på utmaningar i samspelet mellan människor.

Att ideligen lära nytt gör hjärnan gott, inte minst genom improvisation och logiska kullerbyttor, och tydliggör komplexiteten i mänskliga beteenden och skapar ny kunskap.

Mänsklighetens framgång ligger också i att utveckla inlevelseförmåga i andra individers tankar och idéer, och som Sokrates poängterar, inspireras att ställa bra frågor, och därigenom likt en kunskapens barnmorska förlösa nya insikter.

Hjärnans arkitektur

Genom den senaste tidens utveckling av tekniker med syfte att kartlägga hjärnans funktioner står vi på allt fastare mark när det gäller kulturens inverkan på vår hjärna.  Denna kunskap har sammanfattats i rapporter från ledande universitet och internationella myndigheter och visar på vikten av kultur från vaggan till graven.

Kulturella aktiviteter, i form av litteratur, teater, bild, musik och dans utvecklar inte endast hörsel, syn och balans, utan också kreativitet, motivation och empati. Även om man föds med olika grad av dessa förmågor är det positiva budskapet att också dessa kan vidareutvecklas vilket beror på hjärnans förändringspotential, även kallad plasticitet. Inte minst tidig förmågeträning skapar viktiga och stabila anatomiska förändringar i hjärnan, och som leder till det man i dag kallar hjärnans arkitektur.

Studier visar att vårdnadshavare som dansar rytmiskt med sina små barn påverkar barnets vilja att bli hjälpsamma, medan orytmiska rörelser har motsatt effekt. Kanske musikens starkaste effekt under skolåren är att stärka den sociala kompetensen, något som framför allt verkar gynna elever från utanförskapsområden.

Vidare finner man att berättelser som bygger på en kamp mellan gott och ont kan öka barnets inlevelseförmåga och leda till ökad empati. Detta är åter ett exempel på gamla insikter och som kan förklara framväxten av den klassiska sagan och dess betydelse för barnets moraliska kompass och mognad.

En ny stark trend inom medicinsk forskning är att fokusera mer på hälsa och förebyggande som komplement till behandling av specifika sjukdomar. Exempel på detta är att dans kan ha goda biologiska effekter och kan användas för ungdomar som lider av mental ohälsa såväl som Parkinsons patienter. Musik och bild kan väcka upp gamla minnen hos individer som lider av Alzheimer och deprimerade personer kan må väl av kulturella aktiviteter.

Detta är endast några exempel på numera vedertagna terapeutiska möjligheter och som gör att kulturen fått en allt fastare position i såväl lärandets som hälsovårdens verktygslåda.

”Use it or lose it”

Man talar i dag helt riktigt om nyttan med näringsriktig mat och regelbunden motion, men glömmer oftast att peka på behovet av hjärnstimulerande aktiviteter, som verkar vara väl så viktiga för vårt välbefinnande, eller som Stanfordforskare uttryckte det om hjärnan, ”Use it or lose it”. Även sådana vanor grundläggs tidigt och kan genom kulturens hjälp leda till en nödvändig emotionell belöning, som därigenom stärker minnet.

För att sprida denna kunskap har jag skapat hemsidan kulturellahjarnan.se som visar på internationella studier av kulturens effekter på vår hjärna och välbefinnande och som publicerats i medicinska tidskrifter av hög kvalitet. Jag brukar säga: ”kulturen är inget att leka med”. Vi måste inse att dess kraftfulla potential är viktig för individens utveckling och därmed gör den samhällsdanande.

Givetvis måste man samtidigt agera ögonöppnare och vaccinera eleverna mot missbruk samt värna den öppna demokratiska processen; insikter som varje politiker och beslutande skolmyndighet borde ha.

Kultur är viktigt och på riktigt!

GUNNAR BJURSELL