Ge sången plats i klassrummen igen

Svar på ledare i GP 24/1

Ge sången plats i klassrummen igen

Susanna Birgerssons ledare i GP 24/1 om hur sången har tystnat i klassrummen beskriver en utveckling som är välkänd i många svenska skolor. Det som framgår är inget undantag utan en vardag där sången i en allt mer pressad skola successivt har prioriterats bort. Att detta nu uppmärksammas är nödvändigt – sång är ett språk för kulturellt arv, social gemenskap och barns uttryckskraft. Att sången tystnar i skolan är ett reellt och pågående problem. 

Men det finns hopp – och många som brinner för barns sjungande.

I dag pågår ett konkret arbete för att stärka sångens roll i undervisningen, inte bara genom att konstatera ett problem utan genom att erbjuda verktyg för förändring. Kungl. Musikaliska Akademiens verksamhet Sjungande barn utvecklar just nu med stöd av Arvsfonden en avgiftsfri Guide till sång i skolan, med syfte att stödja lärare och pedagoger att aktivt använda sång som en resurs i klassrummen. Guiden är förankrad i läroplanens mål och riktar sig särskilt till årskurs F–3, men kan inspirera hela skolan till mer gemensam sång, trygghet i sångledarskap och elevernas egna röstbruk. 

Att ge lärare verktyg är en viktig pusselbit, eftersom många upplever osäkerhet inför att leda sång, särskilt om de inte själva tränat på det i sin utbildning. Guiden erbjuder korta fortbildningar och konkreta övningar – med barnens röster och erfarenheter i fokus. 

Därutöver visar forskningen tydligt att sång i skolan stärker språk, minne, koncentration, social samhörighet och psykiskt välbefinnande. Gemensam sång kan skapa trygghet, välmående och studiero – något som dagens skola är i stort behov av. Studier visar att musik och sång kan fungera som en kraftfull lärostrategi för både språk och kognition. 

”Att ge lärare verktyg är en viktig pusselbit, eftersom många upplever osäkerhet inför att leda sång, särskilt om de inte själva tränat på det i sin utbildning.”

Genom sång möjliggörs möten där barn på ett tryggt och direkt sätt får lära känna sin egen och andras bakgrund och kultur, vilket minskar risken för polarisering – man slår inte den man sjunger med, som en elev i Västerås uttrycker det.

Vi står inte ensamma i att vilja främja sång: lärare, körledare, musiker, föräldrar, kyrkomusiker och engagerade föreningar runt om i landet arbetar redan för att stärka barns rätt till sin röst. Sången är alltså inte bortglömd – den väntar på att få prioriteras.

Men skolledning och politiker måste våga satsa, både i planering och resurser. Om vi vill att barn ska känna att deras röster är värdefulla behöver sång vara mer än underhållning: det måste få återgå till att vara en del av skoldagen – i undervisning, understödd med tid och med kompetensutveckling.

Sången kan åter bli en levande del av skoldagen – inte av nostalgiska skäl, utan därför att den gör verklig skillnad för barns lärande, gemenskap och framtid. Men då måste beslutsfattare lyssna, prioritera och ta vara på de lösningar som redan finns.

 

/Fredrik Wetterqvist, ständig sekreterare Kungl. Musikaliska Akademien
Ulrika Lind, verksamhetsledare Sjungande barn