Möt Karin Caesar
2022 års Barn- och Ungdomskörledare
En körledare måste våga!
Sjungande barn möter Karin Caesar som 2022 mottog UNGiKÖRs hedersbetygelse ”Årets Barn- och Ungdomskörledare”. Hon arbetar som kantor och körledare i Vinslövs församling, men efter nyår är det en ny person som tar över – då går Karin i pension.
Fast jag ska åka med gosskören på körläger i mars, helt ideellt, det har jag lovat, säger Karin. Att årets Barn- och Ungdomskörledare lagt ned ett stort personligt engagemang i sina körer, det går inte att missta sig på.
Karin Caesar tog sin kantorsexamen på en sommarkurs i Lund 1980 och har sedan dess haft många olika vikariat och anställningar – en slags strategi för att skapa erfarenhet och bli utmanad. I det första vikariatet efter examen ingick en barnkör.
- Jag hade ju inte en susning om hur jag skulle jobba med dem. Jag sjöng och de fick härma och det gick ju bra…
Våga prova nya saker
Det tidiga experimenterandet fungerade – och gav Karin mod att våga prova nya saker med barnen. Karin gav barnen lektioner i att andas. Inspirerades av rytmik och plockade guldkorn som blev en hennes egen stil.
- Som körledare måste man våga prova nya saker. Och man måste acceptera att man också misslyckas ibland. Det är bara då det händer något! Att ha roligt tillsammans har också alltid varit viktigt för mig. Man måste vara uppmuntrande och utmanande, tålmodig och envis.
“Det går inte att vara tyst när du säger att vi ska sjunga!”
Karin tycker verkligen om att jobba med barn, i första hand för att hon tycker så mycket om barn, men också för att bejaka sitt eget inre barn. Det är viktigt för henne att möta varje barn som en egen unik individ. Hon vill träffa barnen var för sig, för att prata tillsammans och kanske sjunga lite. Att se varje enskilt barn – en metod som också fortsätter i arbetet med hela kören.
- Det är viktigt för mig att alla barn får synas, säger Karin. Det är lätt hänt att om man har en grupp med 15-20 barn så väljer man de som hörs och syns mest. Jag brukar alltid låta alla få ta plats. Bekräftelsen är viktig. De behöver inte sjunga själva om det är övermäktigt. Kanske får någon sjunga tillsammans med mig, eller med en kompis. I början blir det ofta tyst och känns svårt, men det är så roligt att se barnens glädje när de klarar något, ”O – jag kunde ju det här!”
Man måste göra det här tillsammans – bara så får man med sig alla i kören. Någon slags talang har hon kanske, erkänner hon, och har ofta hört att det inte går att vara tyst när hon uppmuntrar till sång.
Potatismos
Att få med sig alla barnen, och låta alla ta plats – det skapar förtroende, men hur skapar man förståelse för sången och sjungandet?
- Man ser ju ibland att nu begriper de inte ett skvatt och då plockar jag fram bildspråket. Med min första solosånglärare, Birgitta Wieslander, sjöng jag med så spända käkar, jag gjorde så fula hårda toner, och hon sa ”tänk att du har varmt potatismos i munnen, då kan du inte spänna dig”. Det där har jag tagit med mig. I 10-12-års åldern är barnen ofta obekväma med sina kroppar. Det märks genom hur det rör sig och står. Med lite humor kan man närma sig dem på ett bra sätt och det skojiga skapar kontakt, närvaro. Det där potatismoset har lossat många spända käkar.
När hållningen sackar och barnen börjar pilla på notställen då är det dags för mer insatser. Klappramsor och andra pulshöjande aktiviteter brukar Karin använda. Att använda kroppen är ett måste. Att kroppen får visa vad vi sjunger – kroppen ska göra vad orden säger. Och sen är det nödvändigt med rätt förutsättningar – det är jätteviktigt att utgå från barnrösten när man sätter tonarterna, menar Karin.
Under denna höst har körsverige haft en minst sagt engagerande, ibland affekterad, debatt om tonarter. En del menar att psalmerna sjungs för högt för ”vanliga röster” att hänga med. Andra menar att tonartsproblematiken handlar om att det sjungs i för låga tonarter.
- Redan när min son föddes för 23 år sedan var tonarterna för låga. Han var ett sjungande barn som började på förskolan – och blev tyst. Jag förstod att hans förskolelärare sjöng utifrån sin egen röst och barnen satt och brummade med. Det är minimalt med musikundervisning för förskolelärare, det är synd och skam att det kan förstöra så för barnen.
Be om hjälp
Karins tips till skolor och förskolor är: be om hjälp! Det finns kunniga personer i kyrkan som kan hjälpa med komp och tonarter (denna tillgång på musikkompetens är också något som Svenska kyrkan tar fasta på i projektet Sång igång som Sjungande barn medverkar till). I Karins fall ringde en skola och frågade om hon kunde komma och kompa inför skolavslutningen. När hon sedan fick priset Årets Barn- och Ungdomskörledare fick hon en kommentar från en lärare att det hade varit så betydelsefullt. Så, våga fråga!
Att få utmärkelsen Årets Barn- och Ungdomskörledare, är något hon är mycket stolt över. Diplomet står på matbordet, så hon ser det varje dag.
Varför fick du detta pris?
- Jag vet inte! Jag är fortfarande chockad, men något måste jag ju ha gjort rätt. Jag kan inte sätta ord på hur stort det är för mig att få det här priset. Det finns så många kompetenta körledare i Sverige som förtjänar detta.
Tålamod och envishet – så fint att priset hittade hem till rätt person!
Barnens röster om Karin Caesar
Vem är Karin?
Hon är tålmodig, säger: vi tar det igen!
Hur känns det att Karin ska sluta?
Hon är nog ledsen och kommer att sakna oss och vi kommer att sakna henne.
Hon har fått ett pris. Varför är hon så bra?
När man inte riktigt vågar säger hon: Du klarar det här! Hon hjälper oss att få upp vårt självförtroende.
Hur visar Karin för er på vilket sätt ni ska sjunga?
Hon använder rörelser så vi lär oss låtarna.
Hon visar och använder kroppen. När vi ska sjunga mörkt säger hon:” Tänk att du har varmt potatismos i munnen”. Det är för att få rätt klang och komma ner i de låga partierna.
Vad vill ni helst sjunga?
Lugna låtar. Inga högljudda men jag gillar också när det är lite fart i refrängen.
Julsånger är så lunga och fina. Jag får lite bra och sorgliga känslor.
Karins tips på hur hon lyckas med sitt arbete med barnkörerna:
BYGGA RELATIONER är A och O, med barnen och deras familjer.
UTFORSKA rösterna, texterna och musiken tillsammans, där sång och rörelse hör ihop. Hela kroppen måste vara med för att väcka liv i både röst, melodi och text.
LÅT ALLA KÖR-RÖSTERNA HÖRAS vid varje körträff (små korta solo-snuttar) – ger självförtroende.
VARJE KÖRTRÄFF MÅSTE VARA VÄLPLANERAD MED TEMPO OCH ENERGI, då fixar man även eventuell ”improvisation” utifrån barnens perspektiv.
“Utan Karin hade Sverige varit mycket tystare”
UNGiKÖRs motivering:
Årets Barn- och Ungdomskörledare 2022 har i decennier verkat på små orter i södra Sverige. Hon har fått en stor mängd barn att sjunga och upptäcka musiken, inte minst genom att vara en musikalisk brobyggare mellan kyrkor och civilsamhälle. Det i sig är en ovärderlig insats på platser där främlingskap, utsatthet och polariserande krafter snabbt växer sig starka.
De unga sångarna introduceras avspänt i olika stilar och genrer där den klassiska körskolningen har en självklar plats. Det är en bedrift att få såväl yngre individer som tonåringar att sjunga och ta körsången på största allvar, och att leda dem vidare in i den vuxna körsången. Många är de sångare som valt att sjunga många år under Årets Barn- och Ungdomskörledares ledning. Därefter har de med varsam hand lotsats vidare på körsångens vägar, väl rustade för ett livslångt körsjungande med en god musikalisk allmänbildning som grund.
Årets Barn- och Ungdomskörledare 2022 är väl omtalad för sin mycket varma och vänliga personlighet. Hennes långa yrkesgärning kännetecknas av total osjälviskhet där endast barnens och de ungas bästa varit ledstjärna genom åren.
Årets Barn- och Ungdomskörledare 2022 är Karin Caesar. Utan Karin, och alla som verkar på små svenska orter i samma anda som Karin, hade Sverige varit mycket tystare.
Text: Lova Wallerö
Foto: Agneta Almqvist, Svenska kyrkan
Barnen på bilderna går i en av Karins körer och har gett samtycke till fotografering i samband med körverksamheten.