Du brinner för barnrättsfrågor – hur tänker du att det kan synas i ditt uppdrag hos oss?

– Det finns alltid ett behov av att lyfta både barns perspektiv och barnrättsperspektiv på alla områden i samhället som jag ser det. Utifrån barnrättsperspektivet kan jag bidra med kunskap om vilka rättigheter barn har och vad de betyder i praktiken. Trots att vi ligger i framkant i Sverige när det kommer till barns rättigheter, så upplever jag ändå ett glapp mellan formella rättigheter och förverkligandet av dem i praktiken, vilket ofta kan härledas till brist på kunskap, säkert ibland en del rädsla eller till och med diverse fördomar om barns kapacitet och karaktär. För att lyfta barns perspektiv, både som grupp och som unika, olika, individer, måste man skapa förutsättningar för att barn inbjuds att delta och uttrycka sig på ett sätt som passar dem. Jag tror att jag är ganska bra på att alltid ha detta i åtanke. Dessutom är ju just sång och musik min hemmaarena. 

Vad betyder sång för dig?

– Väldigt svårt att summera med ord, utan att det blir en hel uppsats. Sång är på något vis jag själv personifierad och innefattar därmed alla nyanser av mig själv som människa. Det är fullständig närvaro, meditation, ljud- och resonans, toner, texter, berättelser, melodier, harmonier, time och rytm. Det är skapande, kreativitet, musicerande, lyhördhet, samvaro/gemenskap men också enskildhet och självständighet. Det är uttryck, personligt yttrande, passion, lek, improvisation eller ibland noga planering. Det är gränstänjande, utmanande, utvecklande, självförtroende, självkritik, avslappning, anspänning, aktivitet, koncentration, och ja ibland även prestation. Men det är också glädje, lycka, såväl som all annan känslobearbetning... friskvård och konst i en magisk balans, men inte minst bara ren och skär njutning.

 Var du själv ett sjungande barn?

– Länge var jag ett sjungande barn bara på min egen kammare. Att sjunga inför andra kändes lite för läskigt, så då blev det i stället genom saxofonen och pianot som jag vågade delta i musicerande med andra, samt i skolans stora kör senare på mellanstadiet, där man kunde smälta in i mängden. Men allt eftersom tog jag mod till mig och började våga ta mer plats i min person, parallellt med att jag började våga sjunga mer i mindre körer och som solist, efter lite uppmuntrande ord från de närmaste vännerna. I slutet av tonåren fick jag sedan till och med möjligheten att börja leda min första egna sångensemble, som representerade skolan jag gick på, vilket betydde mycket för självförtroendet och nog också var det som fick mig att våga satsa på en professionell sångarbana. 

Karin Starck är sångerska, sångpedagog, låtskrivare och jurist med fokus på barnrättsfrågor. Karin har vuxit upp i Götene i Skaraborg och bor nu i Stockholm med sin familj. Som Sjungande barns koordinator kommer hon att möta körledare, lärare, tonsättare och barn som medverkar i och möter Sjungande barns olika projekt.