Sångpedagogen Kristina Fagerlund följer sångbarn
genom hela uppväxten

Runt om i vårt avlånga land finns det flera sångpedagoger, körledare, musiklärare och pedagoger som bär på en enorm sakkunskap och arbetar för ett stärkt sång- och musikliv bland Sveriges barn och ungdomar. Sjungande barn har haft turen att få byta några ord med några av dem. Nu är det dags att låta ännu en sångpedagog ta plats på scen: Kristina Fagerlund!

Kristina Fagerlund är utbildad sångpedagog och arbetar med sång på Kulturskolan i Karlskrona som är hemvist för fyra körer, vilka fördelar sig över åldrarna 7 till 19 år. År 1994 tog Kristina sin grundskollärarexamen i musik och engelska vid Musikhögskolan i Malmö, och år 2001 utbildade hon sig till sångpedagog vid SMI. Kristina arbetar även med undervisning i solosång för barn och ungdomar i åldrarna 12 till 19 år. 

Hej Kristina! Hur arbetar du med barn och sång? 

“De senaste tre åren har jag haft förmånen att få följa våra sångbarn från sju års ålder och hela vägen upp tills att de slutar gymnasiet. Det är första gången under mina verksamma år i yrket som musiklärare och sångpedagog och det är en spännande resa att följa! 

De första åren i vår yngsta kör, Mörtarna, är en otroligt viktig grund för barnens fortsatta körträning och för sångens plats både i kulturskolans verksamhet och i samhället i övrigt. 

Det jag vill förmedla till barnen är lusten till sjungandet och glädjen att kunna uttrycka sig med rösten på olika sätt. Jag tycker om att förena lek och dramatisering tillsammans med sången. I de yngre åldrarna arbetar jag med röst och rörelse och försöker hålla den inriktningen vid liv när barnen blir äldre och går över till de äldre körerna. Det är en utmaning när sångarna börjar bli tonåringar! 

Vad gäller det musikaliska så övar vi, förutom en varierad repertoar med gamla och nya barnsånger, även kanon och växelsång i de yngre körerna. Jag introducerar också stämsång genom att lära ut enkla solmisationsstämmor. 

Både i min körundervisning och i den individuella sångundervisningen försöker jag arbeta med genrevariation. Idag finns det ett stort intresse för att sjunga pop hos de flesta unga sångare, även hos mig som har en afropedagogutbildning. Det är naturligt eftersom det är den musiken vi oftast får till oss, men det är viktigt att jobba i dialog med eleverna för att utvidga deras kunskaper. Att vara sångpedagog är för min del att bland annat försöka hänga med och planka populära låtar och samtidigt ge eleverna någonting de inte skulle ha sjungit i vanliga fall. Vad det gäller sångteknik försöker jag arbeta för att eleverna ska hitta en frihet i röst och uttryckssätt och brukar säga att jag faktiskt inte vet hur eleverna kommer att använda sina röster i framtiden! Är det en blivande coverbandssångare som jag har framför mig? Eller en musikalartist eller rent av en operasångare? Troligtvis träffar jag allra mest blivande hobbysångare i vuxenkörer och där om något behöver man en bred stilkännedom och en fungerande sångteknik.

Varför tycker du att det är viktigt att barns sång får ta mer plats i undervisningen?

“Vi som jobbar med sång och musik på Kulturskolan märker att det generellt sett är svårare för barn att ta sig ton och sjunga. Jag tror att det bland annat beror på bristen av förebilder i vardagen. Att sjunga tillsammans här och nu - barn och vuxna - i rätt röstläge och med god röstbehandling har tyvärr blivit alltmer sällsynt. 

Jag har även märkt att många barn idag inte kan några sånger från den svenska sångtraditionen. Sångerna verkar inte längre sjungas i grundskolan. Musikundervisningen är helt beroende av lärarens intresse och eventuell kompetens eller icke-kompetens. Tycke och smak förändras över tid och nya barnsånger tar plats, så ska det vara men vi måste också förvalta sångerna av Alice Tegnér, Gullan Bornemark och Astrid Lindgren, Georg Riedel och många många fler.

Barn och ungdomar tycker fortfarande att det är minst lika härligt att uttrycka sig i sång men är helt enkelt inte lika vana. När jag lyssnar på en röst, om man till exempel ska börja i någon av våra körer, uttrycker nästan alltid eleven att de vill sjunga till en inspelning. De vill ha artistens röst i bakgrunden och sjunga till. Det som händer då är att eleven sjunger med en typ av “halvröst” där inte hela sångapparaten är engagerad. 

Barns sång har hamnat i skymundan på förskolorna och i grundskolan även om det såklart finns goda undantag. Det saknas kunskap i vissa förskollärar- och lärarutbildningar om hur man kan arbeta med barns röster och på vilket sätt det går att utveckla barns sångförmåga.” 

Ser du några utmaningar och utvecklingsbehov bland sångpedagoger och sångundervisning? 

“För min egen del letar jag efter en tydligare struktur att utveckla mina körers röster och körsjungandet. Periodvis är det en stor arbetsbörda på jobbet. Det begränsar tiden för att kunna reflektera och utveckla metoder trots att kunskap finns. Andra terminer än just denna coronadrabbade period, ligger ofta konserter och luciatåg som mål och den övergripande metodutvecklande delen hinns inte med som den borde för att lyfta körsången. Samtidigt är det konsertverksamheten som driver oss naturligtvis! Men det finns en balansgång mellan repetitioner och framförande som är viktig för utveckling.

Både kör- och orkesterverksamhet tappar ofta elever i tonåren, och där ser jag utvecklingspotential till att bli bättre. Hur kan vi förändra oss för att få elever att stanna hos oss? 

Sångverksamheten behöver nå barn och ungdomar med rötter i andra kulturer än den svenska. Det ser olika ut i Sverige beroende på var man bor, vilket är en utmaning för Kulturskolan. Jag tror även att vi sångpedagoger måste bredda oss och skaffa ny kunskap. Det är 25 år sedan jag avslutade min grundskollärarutbildning och jag känner att jag skulle behöva uppdatera mig kring nya rön inom barnsången genom kompetensutveckling.”

Vad ser du för potential? 

“Att vi sångpedagoger skulle kunna nyttjas som en resurs för att kunna stötta och kompetensutveckla förskollärare inom sång. I dagens läge finns det vad jag vet inga sådana upparbetade kanaler i min kommun men kanske skulle det kunna vara en uppgift för Sjungande barn?”

Vad skulle den nationella satsningen Sjungande barn innebära för dig och din roll som sångpedagog? 

“Det skulle innebära att mitt arbete som sångpedagog skulle spela en tydligare roll och även öka statusen på den verksamhet som Kulturskolorna bedriver.”