INTRODUKTION
Det är lätt att tänka att den som sjunger är den vars röst hörs. Men en elev kan vara djupt engagerad i en sång utan att sjunga alla orden, eller utan att höras alls.
På Årsta gård, anpassad skola, beskriver elever och pedagoger sångdeltagande som något betydligt bredare. En elev kanske nynnar, en annan gör rörelser eller tecken. Någon väljer sång med en bild och någon lyssnar koncentrerat och fyller plötsligt i ett ord när pedagogen stannar upp. Lukas Klasén, musikterapeut och musiklärare, beskriver hur elever ibland visar långt senare att de kan hela sången.
Det förändrar pedagogens fråga från ”Sjunger eleven?” till ”Hur kommunicerar eleven delaktighet i sångstunden?”
BARNEN VISAR VÄGEN”Man ska nog tänka på att alla lär sig inte lika fort”
Ester, åk 5 från Sång-igång-kören
Elever från anpassad skola – olika sätt att vara med i en sång
Det mest hörbara deltagandet är inte alltid det starkaste deltagandet. När vi vidgar vad vi letar efter blir också fler elevers kommunikation synlig. Här får du titta in i sångstunder på Årsta gård i Stockholm när eleverna startar dagen, väljer låtar och rörelser, tecknar, sjunger och deltar efter egen förmåga.
Foto: Elias Söderström-Aupeix
”Många elever känner en press att de behöver sjunga fint. Uppmuntra gärna till delaktighet och samspel istället.”
Lukas Klasén, musiklärare och musikterapeut
Vad betyder ett musikterapeutiskt perspektiv i klassrummet?
Rösten, sången och rörelsen hör till vårt första språk. Redan innan vi har ord möts vi genom ljud, rytm, blickar och gester. Den musikaliska dialogen är ett språk i sig, där vi uttrycker känslor, lyssnar och svarar varandra.
Som pedagog kan du inspireras av ett musikterapeutiskt förhållningssätt utan att bedriva musikterapi. Låt barnens uttryck och initiativ visa vägen till delaktighet i sången. Varje barn har något att uttrycka. Med en tillitsfull förväntan på kommunikation kan varje barn få erfara att det egna uttrycket blir hört och får betydelse.
Om musikterapi
”Musikterapi är en forskningsbaserad, resursstärkande behandlingsform som erbjuder möjlighet till både kommunikation och social samverkan.”
— MusikBojen
Arbetet leds av en utbildad musikterapeut och kan innehålla sång, spel, improvisation, musikskapande och lyssnande. Det anpassas efter deltagarens behov och förutsättningar och kräver inga musikaliska förkunskaper av deltagaren.
I Sjungande barns guide hämtar vi inspiration från musikterapins lyhördhet för barnets uttryck och initiativ.
Självreflektion: Vem sjunger?
Tänk på en elev som sällan sjunger hörbart tillsammans med klassen.
Vad brukar du tolka som att eleven ”inte är med”?
Fundera sedan en gång till.
Har eleven visat deltagande på något annat sätt – genom blicken, kroppen, ett ljud, en rörelse, ett tecken, ett val eller genom att känna igen vad som kommer härnäst?
Feedback: Kommunikation behöver inte vara talad – och musikaliskt deltagande behöver inte vara hörbar sång. Nästa steg är därför inte alltid att få eleven att sjunga mer. Det kan vara att du som pedagog ser, väntar in och svarar på det eleven redan gör.
Avsätt 5 minuter för självreflektion.